Jag har haft glasögon i över 20 år. Det är väl objektivt sett en lång tid, eller hur? Men alla goda ting tar slut, och jag bestämde mig i veckan för att lägga glajjorna på hyllan ett tag. Inte för att omfamna mitt synfel och gå au natural, som jag förstår att du tänker nu. Nej, jag bestämde mig för att börja använda kontaktlinser istället.
Om du någonsin gått från glasögon till linser, så vet du att det är en ganska jobbig upplevelse. Jag ser fortfarande bra med linserna, men eftersom en lins sitter på ögat, och glasögonen en bit ut på näsan, blir perspektivet lite skevt innan hjärnan vant sig. Så, allt är skarpt, men lite off.
Förutom mitt synfel (och kanske Covid-19) finns det få saker i samhället vi pratar så mycket om just nu som jämställdhet och antirasism. Det tycker jag är fantastiskt! I och med sociala medier får debatter som pågått länge ny spridning, och fler och fler får upp ögonen för samhällsproblem man kanske inte tänkt på tidigare.
”Fler och fler får upp ögonen för samhällsproblem man kanske inte tänkt på tidigare.”
När jag började intressera mig för feminism för ett antal år sedan, hette det att man “tog på sig glasögonen”; man lärde sig helt enkelt mer om ett ämne, och såg då världen i ett annat ljus. Och det är med jämställdhets-brillor på samma sätt som med städning: ju mer man går där med trasan och letar, desto mer damm hittar man.
Problemet med den här liknelsen är att det är lätt att glömma att det faktiskt inte finns några magiska glasögon som öppnar dina ögon för alla problem; bara för att du börjar se en form av diskriminering på ett ställe, betyder detta inte att du ser allt. Och det betyder definitivt inte att du är immun mot att diskriminera — avsiktligt eller inte.
”Det finns inte några magiska glasögon som öppnar dina ögon för alla problem.”
För någon vecka sedan läste jag — som vid tillfället hade både imaginära och fysiska glasögon på mig — nyheten om att Apple och GitHub (och många fler: läs mer här) går mot att använda ett mindre diskriminerande kodspråk i sina produkter. Ord som blacklist/whitelist samt master/slave skrotas, till förmån för mer neutrala termer.
För mig var det precis som att ta på mig kontaktlinser efter många år av att bära glasögon. Helt plötsligt kändes hela världen skev: det här var ju ord, med uppenbart rasistiska konnotationer, som jag som utvecklare sett i stort sett dagligen, men som jag aldrig tidigare reflekterat över. Och jag började tänka: vad mer har jag missat? Förmodligen massor.
För någon som inte själv utsätts för en viss diskriminering, kan det ibland vara svårt att både märka och förstå de problem som liksom susar över ens huvud. Du kanske inte alls lider av att du inte dammsugit hemma, men allergikern du bjudit på besök kommer få det väldigt jobbigt. Problem existerar, som bekant, fast man inte själv ser dem.
”Bara för att jag ser bra, betyder det inte att jag ser allt.”
Om några dagar kommer min hjärna ha vant sig vid de nya kontaktlinserna, och jag kommer börja se allt som vanligt igen. Detsamma gäller, tror jag, även många av oss i stort: vi fogar oss när något inte direkt skaver, och glömmer ibland bort att tänka på om det där något kanske skaver för någon annan.
I framtiden vill jag tänka efter mer, och jag utmanar dig att haka på. Jag vill fortsätta lära mig om sådant jag inte vet, men också ha ögonen öppna för sådant jag tror mig veta allt om. Och jag vill bli bättre på att påminna mig själv om att bara för att jag ser bra, betyder det inte att jag ser allt.
Kanske känner du som jag, att det här med att byta perspektiv behövs. Kanske tycker du att det känns onödigt, eller att det låter svårt och jobbigt. I så fall utmanar jag dig extra mycket.
Att byta perspektiv kan verkligen vara både svårt och jobbigt, absolut. Men vad mycket nytt man lär sig, när man utmanar sig själv att se saker från en annan vinkel!
